Tillbaka till Historiemenyn
Uppdaterad 2013-12-20
Denna sida påbörjades januari 2011 och är
under ständig uppdatering

Du är hjärtligt välkommen med synpunkter och rättelser!
Skicka oss en e-post - klicka här

Text: Bengt Ekstöm, Rune Johansson
Kartor: Kurt Fränkel
Bilder: L. Frasse Franzén
Webbredaktör: L. Frasse Franzén

Övriga källor, utöver de som nämnts i texten:
Ulla Roosten, Åke Granlund, Teuvo Karjalainen, Axel Sjögren, Lennart Selmén och Olle Ström.
ANDRA PLATSER KRING VEGEHOLMS GODS

INLEDNING
Detta avsnitt är författat av Rune Johansson och Bengt Ekström, med kritisk och konstruktiv granskning av Kurt Fränkel och Lars ”Frasse” Franzén, alla ingående i Södra Utmarkens historiegrupp.

Avsnittet har syftet att kortfattat presentera de områden, platser, byggnader mm som INTE återfinns i andra avsnitt av Södra Utmarkens hemsida. Rune Johansson, som är född, uppvuxen och fortfarande bosatt på Södra Utmarken har hört mycket berättas, sett, upplevt förändringar och talat med många människor med ett förflutet i och kunskaper om området. Bengt Ekström, som är inflyttad till staden och området, har tvingats att helt lita till skrivna källor och kunniga vittnens uppgifter. Det mesta av inhämtad kunskap har vi gjort tillsammans, antingen det gällt intervjuer eller rekognoseringsarbete på fältet. Vi har haft stor hjälp av godsägare Stefan von Geijer, som välvilligt ställt sitt omfattande kartmaterial till vårt förfogande för studium. Många personer har låtit sig intervjuas, många av dessa har genom åren avlidit. Vi tackar härmed alla som på ett eller annat sätt bidragit till att dessa artiklar har kunnat skrivas.

Objektens belägenhet framgår av objektets siffra, som återfinns på bilagd karta.

Vi betraktar inte denna hemsida som något som nu är färdigt och inte kan ändras eller kompletteras. Vi är positiva till alla, som har något att föreslå som skall ändras eller läggas

 



Siktesten. Bilden tagen 2003
1 SIKTESSTENEN
Består egentligen av två stenar. Den ena sticker upp cirka 60 centimeter över marken, är cirka 50 cm bred vid basen och ungefär 20 cm tjock vid markytan. Stenarna är placerade i en brytpunkt av gränsen mellan Ängelholms stad och Vegeholms ägor. Gränsen skiljer dessutom Ängelholms och Strövelstorps församlingar åt. Siktesstenen hittas lättast om man går in på stigen mitt emot pistolskyttebanan, viker till vänster över ett litet dike innan man når fram till en bredare bäck och därefter följer en stig cirka 100 meter i riktning mot det bortersta huset i raden av sommarstugor ute vid beteshagarna.
På en karta från mitten av 1700-talet finns ”en sten” tre gånger noterad i denna ruta. Stenen är även markerad på SJÖSKOGSBLADET, orienteringsklubben Snapphanarnas karta från 1972, som position 19 med tillhörande notering av kartritaren, Lennart Selmén. Märkligt nog finns den ej markerad på klubbens senare karta från 1980-talet.
  2 BORGMÄSTARE BERG VON LINDES OCH FOTOGRAF BRINKS SOMMARSTUGA
Stugan låg i klitterna ett hundratal meter nordost om bunkern nere vid stranden. Rune minns stugan från 1950-talet. Inga rester finns ovan sanden. Se position 18 i SJÖSKOGSBLADET från 1972.
 

3 EN OKÄND BONING
Längst ute vid norra sidan av Vegeås mynning, skall enligt uppgift ha legat en boning. Någon beskrivning eller vem som bott där föreligger inte. Dock finns på platsen för den påstådda boningen ett antal stenar, kanske grundstenar, i det nordvästra hörnet av beteshagen. Ej heller finns någon markering på någon karta, men på 1810 års karta (hos Stefan von Geijer) leder en väg / stig fram till platsen för boningen.



4 ESPEHÖGEN
I dungen nordväst om herrgården KULLTORP, på sockengränsen, ligger en kulle, som anses vara en bronsåldershög. I anslutning till kullen finns ett par stenar med SKÅLGROPAR. Runt omkring, liksom i kanten av den intilliggande dammen, finns ett antal stenblock av varierande storlek. Huruvida någon utgrävning av kullen företagits är obekant.
ESPE förekommer i ortnamnssammanhang som benämning av trädslaget ASP. Flera aspar växer på och i anslutning till kullen. I andra sammanhang betyder ESPE avfallshög (Stora Pudretthögen!). Vilket det är fråga om i detta fall är inte känt.
Riksantikvarieämbetet undersökte platsen 1996 och ger följande beskrivning: ”Älvkvarnsförekomst(?), i det plana toppartiet av stenblock. Förekomsten består av 1 älvkvarn, 2 dm 1 (N-S), 1 dm br och 0,5 dm djup. Blocket är 0,7 m h, 0,9 m l (N-S) och 0,5 m br. Möjligen makadamslagningssten”.
  5 SKOGVAKTARE BANKS HUS
Då det inte finns markerat på 1928 års ekonomiska karta, torde huset vara uppfört sent 1920-tal-tidigt 1930-tal. Bank anställdes på Vegeholm omkring 1920, då han kom från Danmark. Familjen bebodde villan fram till 1963, varefter det uthyrdes till olika personer under några år. Huset stod tomt en kortare period innan det revs i samband med att tågtrafiken återupptogs mellan Ängelholm och Helsingborg 1999 . Villan låg intill och väster om Kullavägen. Vägen från BORGEN ner till SKÄLDERVIKEN (= Banks väg) passerade fastigheten mellan boningshuset och uthuset över järnvägsövergången. I tomtgränsen mot Kullavägen fanns en cirka två meter hög gråstensmur och infarten var försedd med en bastant och smidd järngrind. Denna är i dag uppsatt vid infarten till Vegeholms slott.
En stenhög och prydnadsväxter är vad som återstår i dag.


  6 GAMLA FOLKSKOLAN
Denna låg söder om Banks hus, på samma sida om Kullavägen, innan denna passerade järnvägsövergången. Den byggdes enligt uppgift 1861 och bekostades av ägaren till Vegeholm, överjägmästare Johan Sjöcrona, som även höll lärare och drift. Elever var barn till anställda på godset och dess arrendatorer. Byggnaden finns inritad på Topografiska corpsens karta , tryckt 1889. Undervisningen upphörde 1911 och överfördes till NYA SKOLAN. Härvid torde byggnaden ha rivits. Ett kraftigt bestånd av snöbärsbuskar utvisar platsen för skolan.
  7 BROHUS
Läget är något oklart. Enligt senaste uppgifter skall det ha legat inom triangeln gamla landsvägen - järnvägsspåret - Vegeå. Detta är en rimlig lösning av positioneringen. Närheten till bron över ån talar härför. Inom denna area står ett gammalt päronträd, som kan ha koppling till fastigheten. Här fanns på 1960-talet rester av ett uthus.
Gården och dess namn återfinns på Topografiska corpsens karta från 1861 (tryckt 1882), dock avviker läget från det ovan angivna. Enligt denna karta ligger gården något längre österut och därmed längre bort från ån. Samma gäller för Skånska rekognoseringskartan från 1812 och 1815 - 20. På denna senare karta anges gården, men inte dess namn. På en ännu äldre karta finns markerat något som anges som ÖSTERBROHUSET. Även denna karta har samma läge som de ovan nämnda. Denna äldre karta återger Vegeholm 1709 och återges i boken ” ”Att stilla herrevrede. Trolldomsdåd på Vegeholm 1653 - 54” av Bengt Ankarloo. Dessutom kan man i ”Skånes ortnamn Serie A Bebyggelsenamn Del 18 Södra Åsbo Härad” finna att BOMHUSET var benämningen för brovaktens bostad vid Utvälingebro. Det kan inte uteslutas att ett samband kan föreligga. BOMHUSET kan ju t o m ha legat på södra sidan av ån, vid MÄLTAN. Gården finns även markerad på godsets karta från 1810, liksom på SJÖSKOGSBLADET, senare versionen. Se även Åke Frödins förteckning över boende under Vegeholms slott.
Osäkerheten avseende läget är stor.
  8 EN OKÄND BONING
Längs Kullavägen söder om Chateau Margot och ungefär där skogsdungen börjar väster om vägen och norr om den nya järnvägsviadukten, där går en skogsväg in till vänster = öster om vägen. Omedelbart där stigen börjar efter Kullavägen och på sin norra sida skall enligt 1810 års karta ha legat en boning. Boende och eventuellt namn är inte känt, liksom att rester av byggnaden eller dess grund helt saknas.
  9 SIGNETHÖGARNA
Är enligt uppgift bronsåldershögar och finns markerade som fornminne på 1928 års ekonomiska karta, liksom på senaste kartan över Ängelholms kommun. Det förekommer även teorier att det är en begravningsplats för kavalleriets hästar för länge sedan (slaget vid Helsingborg 1710???).
Noterade av Riksantikvarieämbetet 1967 som fornlämning 5 i Strövelstorp, bestående av två högar. Båda högarna är angivna som materialtäkt i gammal tid. Den norra högen syns tydligt och har en kraterliknande försänkning på krönet, vilket tyder på materialtäkt alternativt utgrävning. Den södra högen är utplånad.
Namnet på högarna finns vederlagt 1687.
  10 ALBERT MÅLARES HUS
Om detta hus har haft en annan benämning är obekant. På 1950-talet bodde här en målare som hette Albert Persson. Efter honom har ytterligare personer bott här och här bor folk än i dag. På den Topografiska kartan från 1861 (tryckt 1882) kan man se flera boningar på ömse sidor om Varbäcken. Det rör sig om fem - sex gårdar eller torp. Albert Målares hus är det enda återstående.
  11 SANDÅKRA 3:1
Inom samma område som objekt 10, gården borta i dag.
  12 SANDÅKRA 4:1
Gården finns med på Topografiska kartan från 1861, som trycktes 1882. Den revs i samband med uppförandet av statarbostäderna på Sandåkra, omkring 1926. Den siste på gården hette Arvid Svensson.
  13 BÄCKAHUSET
På Ekonomiska kartan 1928 syns (?) en gårdsmarkering alldeles intill där Varbäcken kröker sig (oklart på kartan). Namnet på en boning här finns noterat som ”Bäckahuset”. På det geologiska kartbladet 1880, grundat på Topografiska Corpsens mätningar, finns en torpmarkering, belägen ett litet stycke söder om denna åkrök ute på det nuvarande fältet. Mellan Låsahus och Sandåkra visar denna karta, att det gått en väg förbi detta torp. Om torpmarkeringen har något samband med Bäckahuset (skulle det kanske vara detsamma?) är obekant.
  14 SANDÅKRA GÅRD
Gårdens byggnadsår är oklart men det bör ha varit i mitten på 1800-talet, då gården hette PETERSGÅRD och blev något senare en arrendegård under Vegeholm. Gården revs 1926 och byggdes om helt samt fick namnet SANDÅKRA GÅRD. De gamla ekonomibyggnaderna som låg öster om mangårdsbyggnaden revs sedan de nya uppförts. Dessa kom att ligga öster om boningshuset. Även detta revs och ett nytt uppfördes på samma plats. I samband härmed övertog Vegeholms gods själv driften av gården. Så är fallet även i dag. Strax söder o gården har, enligt Ekonomiska kartan från 1928, legat ett par hus, som numera är rivna. Enligt uppgift bodde här på gården anställda.
Norr om gården byggdes omkring 1926, i samband med uppförandet av de nya ekonomibyggnaderna, fyra nya statarbostäder (se objekt nr 12), som fortfarande är bebodda och i gott skick.
  15 SEGAHUS
I boken ”Skånes bebyggelse”, del 2, utgiven 1959, anges denna fastighet som Sandåkra nr 1. Huset moderniserades1957 och traktorskötaren Nils Anders Nilsson bodde där sedan 1943. Han arbetade sannolikt på Sandåkra gård. Vilka som bott där efter honom är oklart. Huset revs i början av 2000-talet.
  16 ”FYRKAPPAN”
Låg där vägen från ”RONDELEN” delade sig mot Välinge mot söder och mot Utvälinge mot väster och låg cirka 35 meter sydväst om detta vägskäl, marken är i dag bevuxen med bokar. Byggnaden utnyttjades som småskola för anställdas och arrendatorers barn. När det uppfördes är oklart men finns markerat på Topografiska kartan från 1961. Det finns inte markerat på kartor från slutet av 1800-talet, ej heller på Ekonomiska kartan från 1928. Revs på 1960-talet.
Anm: En fyrkappa är en enplans liksidig byggnad med fyra takdelar, som går upp i en spets, där skorstenen kröner byggnaden.

  17 KLINKAN
Uppfördes 1861 och låg där vägen från ”RONDELEN” delade sig mot Välinge mot söder och mot Utvälinge västerut. Huset låg sydost om vägkorset och således mitt emot ”FYRKAPPAN” med vägen emellan husen. Marken är i dag bevuxen med lärkträd. Användes de första tio åren som bostad för ladufogden Ingel Persson och hans familj. Har därefter utnyttjats som småskola. Byggnaden finns markerad på kartor från slutet av 1800-talet men inte på Ekonomiska kartan från 1928.
I boken ”Att stilla Herrevrede” finns en karta från 1709 över Vegeholm. Där finns markerat något som kallas ”KLINKLEDSHUSET”, just där KLINKAN låg. I boken ”Skånes ortnamn Serie A Bebyggelsenamn Del 18 Södra Åsbo härad” nämns KLINKAN, belägen som ett grindhus vid den västra infarten till Vegeholm. Namnet KLINKAN skulle kunna vara en förkortning av KLINKELEDSHUSET och vara samma hus eller ett nytt hus byggt på samma plats och namnet har därvid behållits. KLINKLED förklaras som ”grind med låsanordning”.
Huset revs på 1930-talet.
Den vång som är belägen öster om f d VÄLINGEVÄGEN upp mot POLACKAHUSET (rivet, se objekt18) kallades under 1900-talet för KLINKAN. Dess norra del är planterad med ek.
18 POLACKAHUSET
När man fortsätter f d VÄLINGEVÄGEN, som inte finns längre (!) ( se objekt 17) i sydlig riktning, mot väg 112, kommer man efter cirka 300 meter upp på höjden där bokskogen börjar på vänster hand. Där uppe kan man fortfarande se några tiotal meter av den gamla asfalterade vägen. Något tiotal meter in från vägresten, mot öster, låg huset. Enligt ”SKÅNES ORTNAMN” (se objekt 17) finns benämningen från 1813. Huset är markerat på en karta från 1810 och på Ekonomiska kartan från 1928. Vägen har över tiden flyttats, så att huset tidigare låg väster om vägen. Stället fick sitt namn som bostad för tillfällighetsarbetare på godset från Polen. Byggnaden revs på 1930-talet och det enda som återstår är stenar från grunden.
I närheten av POLACKAHUSET, obekant exakt var, har legat ett annat ställe med samma funktion, benämnt DANZIG.
  19 BJÖRKENÄS
Låg ungefär där nya väg 112 kom att skära av vägen mellan Vegeholm och Välinge och söder om nya vägen i ekdungen. Enligt kartan från 1810 kan man se gården som två på rad liggande längor längs vägen, ett gott stycke innan denna gör en 90-graderssväng mot OREGÅRDEN. BJÖRKENÄS finns endast markerad på ovan nämnd karta och inga rester har spårats i terrängen. Sannolikt är att gården tillhörde Vegeholms gods, eftersom den finns redovisad på 1810 års karta, som utvisar godsets ägor och tillhör Stefan von Geijer
  20 HAMBURG
Låg väster om vägen mot Oregården, strax norr om 90-graderssvängen, på platsen för en minnessten med anledning av en oljekris. Gården är riven, på platsen finns en del stenar kvar.
Finns redovisad på 1810 års karta och fram t o m Topografiska kartan från 1961, dock saknas gården på Skånska rekognoseringskartan från 1812 och 1815 - 1820, som sannolikt uppmättes cirka 1800. Namnet på gården anges endast på två kartor - från 1930-talet och på Topografiska kartan från 1961.
  21 RYSLÄTT
Låg något 100-tal meter söder om BJÖRKENÄS, väster om vägen mot Välinge, således mot Oregården. Är riven. Möjligen kan där i dag befintliga stenar peka ut läget.
Markeras på kartor från 1810 och framåt till Ekonomiska kartan från 1928, dock namngiven endast på kartorna från slutet av 1800-talet. Enligt ”SKÅNES ORTNAMN” (se objekt 17) finns gården omnämnd och namngiven som torp 1742, där ” ry” betyder ”mager, oländig betesmark uppkommen genom röjning i skog samt skoglös ljungbevuxen backe”. Är angiven som ”RISSLÄTT” på Geologiska kartbladet från 1880.
  22 TÄCKTA BRON
Bro över Vegeå längs vägen från ”RONDELEN” - SKOGVAKTARE BANKS HUS (objekt 5). Var en träbro, byggd 1910 och hade ett ryggåstak, belagt med tegel. Idén till konstruktionen har med största sannolikhet (godkänd av Erik och sonen Stefan von Geijer) hämtats från tre täckta broar i Luzern (Schweiz), varifrån ryttmästare Wilhelm von Geijers makas (Irma von Hallwyl) släkt härstammade och dit paret åkte varje vår. Bron användes vid förflyttning till godsets västra ägor ner mot SKÄLDERVIKEN och tjänade dessutom som danslokal vid otjänlig väderlek för godsets anställda på lördagskvällarna.
Bron hade tjänat ut 1927, då den ersattes med den nuvarande betongbron, smakfullt belagd med smågatsten men utan tak!
  23 ”VEGEN”
Så kallades vägen genom allén från RONDELEN vid BORGEN, förbi smedjan och bort till
f d järnvägsövergången mot Vegeholms station (källor Margit Johansson och Arne Olsen).

  24 ”BÖLET”
Var benämningen på en länga, som låg cirka 200 meter från RONDELEN mot S-kurvan och ERIKSLUND, d v s österut. Längan låg omedelbart norr om vägen och parallellt med denna. Längan användes som bostäder för arbetare / statare. Markeringar i detta läge finns på 1810 års karta, på kartorna från slutet av 1800-talet och den ekonomiska kartan från 1928. Längan torde ha rivits vid denna tid, då de nya personalbostäderna norr härom byggdes, med en väsentligt förbättrad standard, som väckte författaren och samhällskritikern (”Lort-Sverige”) Lubbe Nordströms stora förtjusning. Inga spår finns kvar.
”Böle” är den skånska beteckningen för ett ruckel.
  25 NYA SKOLAN
Den byggdes 1911 som små - och folkskola för anställda och arrendatorers barn ( jmf objekt 6). Infarten till skolan låg knappt 100 meter öster om arbetarbostäderna, norr om vägen RONDELEN - S-kurvan mot ERIKSLUND. Byggnaden låg cirka 50 meter söder om VEGEÅ. Eleverna i folkskolan flyttades 1941 till skolan i ERIKSLUND och småskolan upphörde 1942. Därefter användes skolan av Vegeholms hemvärn, vars hemvärnschef var skogvaktare Bank. Skolan revs 1978, en stor samling tegelstenar ligger vid stigslutet och strax öster därom visar ett flaggstångsfäste var skolan låg.
I samband med bygget av skolan byggdes även en bro över ån, norr om skolan, så att barnen från Vegeholms Ljung skulle få en kortare skolväg att gå (källa Paul Nilssons dotter). Enligt källan Margit Johansson kallades skolan för "”BRÄNNERISKOLAN" och bron ”BRÄNNERIBRON”, eftersom terrängen norr om ån kallades för ”BRÄNNERISKOGEN”. (Se objekt 26 nedan).
  26 ”BRÄNNERIET” OCH ”ÅKROKSHÖJDEN”
Norr om VEGEÅ, mitt emot NYA SKOLAN (se objekt 25) påstås ha legat ett brännvinsbränneri i ”BRÄNNERISKOGEN”. Råvaran härtill, potatis, skall ha odlats norr om ån, runt bränneriet, på åkrar som fanns där, innan skogen planterades i mitten av 1920-talet. (Källa Margit Johansson).
I detta terängavsnitt ligger även ”ÅKROKSHÖJDEN”, liksom ett par andra kullar, vilka sägs härröra från bronsålderstiden. Endast ”ÅKROKSHÖJDEN” har namngivits på en karta från 1930-talet. Denna hög har undersökts av Riksantikvarieämbetet 1996, som då konstaterade att högen består av sand, att högen varit utsatt för skadegörelse i samband med materialtäkt och att det möjligen kan vara en naturbildning. Ytterligare högliknande lämningar finns cirka 100 meter NNV om ”ÅKROKSHÖJDEN”.
  27 KVARNEN OCH GAMLA SÅGEN
KVARNEN finns omnämnd i boken ”Att stilla herrevrede”. Detta kan innebära att kvarnen fanns här redan på 1600-talet. Kvarnen finns markerad i denna bokens karta och finns även med på en karta från 1709, där den benämns MÖLLAN. På 1810 års karta benämns den QVARNEN och på Topografiska Corpsens karta från 1861, tryckt 1882, finns tecken både för kvarn och såg. Kraftkällan för båda var åns vattenflöde. I början av 1900-talet installerades i KVARNEN en generator, som levererade elström till BORGEN och STALLET. Kvarnen brann ner 1919. SÅGEN flyttades till LÅSAHUSET (se objekt 30) (källa Margit Johansson). Tydliga spår av utnyttjande av vattenkraft kan än i dag ses i åfåran och på södra stranden.
Riksantikvarieämbetet undersökte platsen 1996 och konstaterade förekomsten av en kvarnhusgrund 8 x 8 meter med stenskodd kant, en kallmurad vallrest 4 meter lång 1 meter bred och 0,7 meter hög samt en kvarnränna 50 meter lång 1-2 meter bred och 1,5 meter djup.
  28 NYA JÄGAREHUSET
Byggdes i slutet av 1920-talet i samma stil som arbetarbostäderna, med fönsterluckor i familjerna von Geijers och Hallwyls färger, svart och gult. Beläget ett 100-tal meter öster om KVARNEN OCH SÅGEN, norr om vägen mot ERIKSLUND. Här bodde i slutet av 1910-talet och början av 1920-talet jägare Bengtsson, innan skogvaktare Bank övertog även uppgiften som jägare. Huset har därefter hyrts ut till privatpersoner.
Anm: JÄGAREHUSET - se avsnittet VEGEHOLMS ARRENDEGÅRDAR.

Bilden tagen år 1930
29 ”LINAS HUS”, även benämnt SKOGHUS
På 1810 års karta markeras huset, en fyrkappa, , beläget söder om vägen mot ERIKSLUND, snett emot NYA JÄGAREHUS, cirka 100 meter in på KYRKSTIGEN (se denna i särskilt avsnitt). Av kyrkoböckerna kan man utläsa, att huset kallades SKOGHUS, stundom SKOGSHUS. Huset användes som bostad för på godset anställda. Det innehöll en förstuga,ett rum, kök med spiskammare, på gården ett förråd med avträde och vedskjul. Husets sida var 7 - 8 meter. Det var byggt i tegel med korsvirke och sticketak samt en kvarnsten framför entrén.
Benämningen LINAS HUS härrör från sömmerskan Karolina Svensson som bodde i huset 1881 - 1927, nästan 50 år!, innan hon flyttade till en tvårumslägenhet i de till bostäder ombyggda spannmålsmagasinen. Hon var dotter till möllaren på Vegeholms kvarn, Sven Olsson, föddes 1870, fadern avled 1880 och modern, Lina och de ytterligare tre barnen flyttade till SKOGHUS. Eftersom fyrkappan var i dåligt skick när Lina flyttade därifrån, är det sannolikt att den revs åren närmast därefter.

  30 LÅSAHUSET
Huset byggdes på den danska tiden, omnämnt 1647 som LAASEHUSET. Huset ligger vid den östra infarten till Vegeholm och torde ha varit grindstuga vid denna infart, enligt ”Skånes ortnamn”. Det finns även med i en förteckning från 1780, liksom på alla kartor från 1810. På 1810 års karta kan man utläsa att gården var fyrlängad. Den ekonomiska kartan från 1928 och den senare versionen från 1930-talet anger gården som tvålängad. På den sistnämnda kartan markeras även den nya sågen, markerad strax väster om mangårdsbyggnaden. Gården har varit arrendegård och senare varit personalbostad för på godset anställda. Bl a har inspektoren Svensson (”Specke”) bott där på 1920-talet. Gården är i dag avstyckad och friköpt 1999.
Anm: Jmf med objekt 17, KLINKAN och objekt 27 SÅGEN.
  31 GRANEBORG
Den första tidpunkt då GRANEBORG nämns år är 1888. Härifrån till 1942 bodde på gården representanter för släkten Hammarlund, anställda på godset. Huset har eldhärjats vid ett par tillfällen under 1900-talet. Sedan 1999 är fastigheten friköpt.

  32 LJUNGSBORG
I ”Ängelholms kommuns torpinventeringsboken” kan man läsa, att snett mitt emot LÅSAHUSET, på andra sidan om ERIKSLUNDSVÄGEN, låg 1850 ett torp benämnt LJUNGSBORG. Då var det ett rotetorp under infanteriregementet I 24. Det benämns som ”Åker med torp”. På kartan från 1810 markeras fastigheten som en trelängad enhet. Första boende är i kyrkböckerna noterad som soldat. Rotetorpet existerade fram till 1886. Därefter finns inga registreringar som boende där. Det kan inte uteslutas att LJUNGSBORG var en föregångare till GRANEBORG, men med ett något västligare läge. På Topografiska kartan från 1861, tryckt 1882, finns LJUNGSBORG utmärkt, dock utan namnangivelse.
  33 FORNMINNE (utan namn)
Cykla österut på vägen mot ERIKSLUND, vik av till vänster där LÅSAHUSETS staket slutar, fortsätt något hundratal meter fram till en kraftledning, gå in till höger på stigen under kraftledningen, strax efter där lärkträdbeståndet slutar går man åter till höger, efter cirka 50 meter finner man fornminnet, en hög som är 1, 5 meter i höjd. Vid högens fot finns några stenar och den är bevuxen med björkar.
Den är markerad som ättehög enligt Geologiska kartan från 1880, den finns även angiven på Ekonomiska kartan från 1928 samt på en karta från 1930-talet. Riksantikvarieämbetet har besiktigat högen:”….. Krönet… skadat genom grävning… intill 0,2m djup. Det skadade partiet framträder närmast som en platå. Kanten i äldre tid skadad genom jordbruksarbete
  34 ”FÅRASTENEN” alternativt ”BOCKASTENEN”
För att finna stenen kommer man lämpligen på väg 112 från öster, från rondellen vid ERIKSLUND, mot Höganäs. Kör förbi avtagsvägen norrut mot SANDÅKRA GÅRD ett hundratal meter, korsa väg 112 och gå in bland lärkträden mm. Stenen är cirka en meter hög, har formen av en oregelbunden cigarr och står cirka 25 meter söder om väg 112.
Stenen sägs minna om när två tvillingbröder och vaktpågar, en gång i tiden, sköt ihjäl varandra med pilbågar.
Riksantikvarieämbetet har varit på platsen och konstaterar att det är en möjlig grav och traditionsbärare.
  35 ”APOSTLABOKEN” och ”STUTAVADET”
Man kommer till platsen genom att lämna väg 112 mot söder, där KYRKSTIGEN korsar densamma (se särskild artikel om KYRKSTIGEN), lämna bil eller cykel och fortsätta till fots, eftersom en kedja hindrar fortsatt färd. Fortsätt KYRKSTIGEN söderut cirka en kilometer till en liten stig ner mot VEGEÅ på höger hand. Ta in på denna, pass upp för några bikupor, som ses från KYRKSTIGEN. Vid VEGEÅNS strand står APOSTLABOKEN i all sin prakt.
Den sägs vara åtskilliga hundra år, har tidigare haft 12 stammar någon meter över marken. I dag finns endast två stammar kvar, de övriga stammarna sägs ha börjat falla av i tidigt 1900-tal.
STUTAVADET var ett vadställe nedströms över VEGEÅ, sett från APOSTLABOKEN. Här var ån så grund och smal att man kunde komma över med häst och vagn mot VÄLINGETORP. På kartan i ”Stilla herrevrede” finns vadet markerat i samma åkrök, men nu under namnet GRANNAGÅRDSGRUNDET. Det handlar antagligen om samma vadställe.
Ungefär 100 meter uppströms från APOSTLABOKEN skall det ha funnits ytterligare ett vadställe i början av 1900-talet, men utan namn.
Källa: Margit Johansson.
  36 ”JUNGFRUKÄLLAN”
Ett kärr nära VEGEÅ och SKUMMERSHUS (se denna fastighet i ARRENDEGÅRDAR UNDER VEGEHOLM). I kärret blommade pestskråp under våren, vattnet kom norrifrån och ansågs kunna bota krämpor. Källan låg på mark som tillhörde arrendegården LJUNGHUS.
Källa: Margit Johansson.
  37 ”SKUMMERSBRO”
Bron var en övergång över SKUMMERSHUSBÄCKEN, och som just nedströms bäcken faller ut i VEGEÅ. Bron låg längs KYRKSTIGEN (se denna i särskild uppsats), som fortsatte söderut mot STRÖVELSTORP. Bäcken kommer från trakterna runt KÄRRA- och SPANNARP. Bron var farbar med häst och vagn. I början av 1900-talet sägs en gångbro över VEGEÅ ha legat, som dock raserades av isen och ersattes av en pråm kallad ”PRAMMEN”.
Källa: Brita Paulsson.
På den äldsta kartan, från 1687 står det utsatt SKUMMERSHUS BRO, namnet återfinns inte på någon annan karta. På Skånska rekognoseringskartan från 1812 och 1815 - 1820 finner man benämningen TVÄTTVADET. Detta tyder på att det funnits ett vad över VEGEÅ, mitt emot VÄLINGE BY, cirka 500 meter söder om SKUMMERSBRO.
Över bäcken finns fortfarande, förmodligen på samma ställe som SKUMMERSBRO, en ny bro i kulvert, farbar för tunga jordbruksmaskiner.
  38 SJÖÄNGEN
Benämning på de öppna, sävbevuxna betesmarkerna söder om BANKS VÄG väster om ÄNGSHUS (se detta i Arrendegårdar under Vegeholm).
  39 STATIONVÅNGEN
Åkermark belägen mellan Välingevägen och järnvägsspåret mot Rögle samt söder om VEGEHOLMS STATION. Norra delen är planterad med lärkträd.
  40 BLOMSTERMADEN
Utgjordes av den öppna marken mellan NYA SKOLHUSET och där VEGEÅ gör en U - sväng, ungefär där KVARNEN och den gamla SÅGEN en gång låg. Källa: Margit Johansson.
Denna mark är numera planterad med lärkträd och gran.
  41 SÅGLYCKAN
Låg mellan nya JÄGAREHUSET och LÅSAHUSET, norr om vägen mellan VEGEHOLM och ERIKSLUND. Är planterad med gran.
  42 LJUNGSVÅNG
Låg i riktning från GRANEBORG sydvästvart ner mot VEGEÅ. Sträckte sig ungefär från väg 112 i nordväst till APOSTLABOKEN och STUTAVADET i sydost. Hit drevs kreatur från SANDÅKRAGÅRDEN för bete. Källa: Arne Olsen. Är i dag planterat med skog.
  43 VÄLINGEVÅNG
Åkermark som genomkorsas av väg 112. Källa: Margit Johansson.

 

 

  44 FÄRJAREVÅNGEN
Fältet väster om VÄLINGEVÅNG och den vångaväg, som utgör en förlängning av den väg som kommer från RONDELEN. Denna väg fortsätter längs slottsparken fram till väg 112 och övergår därefter i nämnda vångaväg. Namnet har ett obekant ursprung. Källa: Margit Johansson.
ÖVRIGA KÄLLOR, utöver de som nämnts i texten:
Ulla Roosten, Åke Granlund, Teuvo Karjalainen, Axel Sjögren, Lennart Selmén och Olle Ström.