Inledning

Går man tillbaka i tiden, under 1700- och 1800-talet, bestod hela området av betesmark som nyttjades av ängelholmarnas kreatur. Här ute hade Ängelholms stad och dess innevånare redan under dansktiden tillförsäkrats den s.k. "mulbetesrätten". Det var vanligt att stadens borgare på den tiden hade kor, får och andra husdjur inne i staden. Djuren drevs, när så var dags, över Rönneå via en flottbro belägen i närheten av Carl XV:s bro, ut på sommarbete vaktade av lejda s.k. "fä-herdar". Denna betesmark började således redan på andra sidan ån där sjukhuset ligger idag och kallades då Stadens utmark, Skörpinge bys fälad eller kort och gott "Ljungen". Att betet här ute var magert och marken till stora delar ljungbeväxt, därav den sistnämnda benämningen, torde stå klart. Dessutom bidrog säkert sandflykten negativt till att betet ej var av frodigare art. Den skyddande Kronoskogen befann sig ju vid denna tidpunkt endast på planeringsstadiet eller hade på sin höjd påbörjats.

Under 1800 talet ändrades utmarkens karaktär. En del mindre gårdar uppfördes och jorden som bönderna arrenderade av Ängelholms stad odlades upp. Man hade också husdjur av olika slag.

Under en c:a 80- årig tidsperiod på 1900- talet, har tätbebyggelsen etappvis expanderat i sydvästlig riktning inom de stadsdelar som idag benämnes Epadalen och Södra Utmarken. Var gränsen går mellan dessa områden råder det delade meningar om. Många gamla Epadals-bor hävdar att Sandåkragatan utgör skiljelinjen medan andra, kanske främst yngre boende i området, betraktar Tivoligatan som Epadalens gräns mot Södra Utmarken och det ännu längre ut belägna Kulltorps- området.


Uppdaterat 2011-01-08

Historiegruppen besökteLantmäteriet i Kristianstad

Se här karta Häradsekonomiska kartan 1926 - 1934
och Terrängkartan 2010